cessapowder.blogg.se

Jag har kommit in i en period som är fylld med saknad..

Saknar något oerhört för tillfället..

Saknar min Linus..

Saknar sommaren..

Saknar värmen...

Saknar semester...

Det saknar jag nog mest. Att vara ledig..

Sova sova sova..

Fika fika fika

Bara chilla å ta det i sin egen takt..

Hade vatt kanon om man hade kunnat vinna rätt mkt pengar, och sedan göra det som faller än in..

Hade varit så underbart...

Men nej, så funkar det inte..

Nu är det jobba jobba jobba som gäller.

Och visst ska man vara glad för det, men semester hade inte suttit fel, inte alls..

Saknaden är faktiskt oerhörd..

Jag insåg det idag när jag mötte upp en god vän och tog en fika.

Saknar att sitta  å bara snacka en massa om allt och ingenting.

Vare sig det är ngn bra med det eller om det är totalt meningslöst å egentligen borde förbli osagt.

Men just att sitta med en god vän, över en fika och bara få känna stunden, att vara..

Härligt är det, och det borde införas mer i mitt liv igen.

När det var arbetslöst var det en självklarhet.

- Vad händer idag tros? Jo, en fika borde avnjutas, å så gjordes det..

Nu är det jobb på agendan för det mesta..

Bara fika ngn gång ibland..

Men saknaden efter den finns där..

Fika..

Det saknas gör det..

För höga förväntingar...

Nyårsafton är över.

Ett nytt år, 2009, (undra hur mångar veckor man ska skriva fel datum på jobbet nu..)

Trevlig middag med ett gäng tjejkompisar, bussen in till staden.

Mobilen ringer:

Jaha?
Va säger du? Har ni inte kul?? Varför det?

Är det inget folk där? Jaha, men varför är det inte kul da?

Hamnar på världenbs lamaste fest någonsin..

Och det är nyårsafton..

Om det är en dag på året då det ska vara så jävla kallt som det bara går, är det just nyårsafton då man ska ha klänning å strumpbyxor..

Kul..

Detta var bland den tråkigaste fest jag vart på.

Nej förresten, det VAR den tråkigaste...

Besvikelsen är stor..

Förhoppningarna nertryckta i skorna..

Näst intill förfrysta lår, och det var inte ens värt det..

En hemsk flaska vin som kunde förblivit odrucken och oköpt..

En nykter kväll hade kunnat råda, men ack, alla förväntningar och förhoppningar blev platt fall..

Imorgon smäller det, bokstavligen.

Nytt år, nya möjligheter, nya förväntningar..

Alltid samma vals.

Så, vad ska årets nyårslöften bli?

Hm.. Förmodligen lite av det gamla vanliga, bl a:

1. Inte äta godis - förmodligen kommer jag att kunna hålla det, 
                             med tanke på att jag klarade det detta året.

2. Börja träna - Ännu en klassiker även här, men jag SKA pallra mig
                         till gymmet MINST 2 dagar i veckan. Å ja, jag SKA

                         hålla det i år för en gångs skull. Tjockt med folk de

                         första veckorna som vanligt, men jag ska INTE vara den 
                         som ger upp i slutet av februari/början av mars.

3. Leva sundare - Ja, om jag håller de 2 ovanstående sakerna så borde det

                            ju funka.. Kanske..

Det återstår att se hur det blir med denna saken..

Ja, snart är det nyår.

Det nya året ska ringas in, det gamla ut...

Å ja, då tar vi hjälp av detta sprakande fenomen, nämligen raketer.

Visst, det är fint, men jag har nog inte hittat själva tjusningen i det hela ..

Det sprakar å dånar, men visst, fint som fasiken är det, men nej..

Å ngt jag inte kan begripa mig på är just detta att man börjar skjuta innan julafton??
Hallou?? Har ni missat att det är ett tag till det är nyårsafton??

Då är det OKEJ, men inte en dag innan eller efter!

Där med basta!

Alla dessa olyckor det bär med sig..?
Sönersprängda fingrar, kroppar, ja, you name it...

Nej, jag kan sträcka mig till nyårsafton.

Då kan man få lov att vara ute å härja med dynamiten, lite iaf, men INTE EN DAG TILL, låt mig slippa!!!

Tyckte att det behövdes en refreshing här...

Även denna helg har gjort sitt.

Måndag, igen..

Tycker inte att det är så mkt annat än måndagar nu förtiden,

 tråkiga måndag..

Man sover alldeles för lite natten mellan söndag å måndag, iaf jag..

Igårkväll började det med en film på tv till 10, sen satte jag ner foten å intalade mig själv att jag bara var TVUNGEN att gå å lägga mig.

Hamnade i sängen men där började det diskuteras både det ena och det andra..

John Blund fullkomligt lyste med sin frånvaro... 

Efter flera timmars funderingar, formuleringar och tanktarna långt bort från drömmarnas och sömnens stadie, var jag ännu en gång, TVUNGEN, att somna med tanke på dagens uppstigning, 05.30

05.30 är en jobbig tid..

Det är den där 05:an som känns jävligt jobbig..

Halv 6, låter inte lika hemskt, men jag ska hålla mig till 05.30, det låter så kopiöst ansträngande..

Sitter på jobbet nu..

Här är det mörkt å kallt...

Jag är typ själv på hela jobbet.. Nej, jag såg Camilla innan, men förutom henne så är jag själv..

Alldeles, alldeles ensam..

Kan nästan tro att det är sympati jag söker, kanske, kanske inte..